Unifis hållbarhetsteser har redan inspirerat till åtgärder vid de finländska universiteten: allt från att göra hållbarhetskompetenser till en del av studierna till att satsa på relaterad forskning. Fokus ligger nu på naturpositivitet och förbättrad rapportering.
Universiteten i Finland har uppdaterat sina gemensamma teser om hållbar utveckling och ansvar. Teserna som ursprungligen publicerades 2020 och har genomgått flera mindre förändringar som är baserade på data om deras praktiska genomförande.
Tes nummer 7, vars mål var att universiteten skulle vara koldioxidneutrala till 2030, genomgick den största förändringen. Att enbart fokusera på att minska koldioxidutsläppen kan ge ett alltför snävt angreppssätt på globala miljöproblem. Av denna anledning har målet om naturpositivitet lyfts fram vid sidan av klimatarbetet.
– Det är logiskt att se på denna fråga ur ett bredare, naturpositivt, perspektiv. Då säkerställer vi att klimatarbetet inte står i konflikt med att stoppa förlusten av biologisk mångfald. ”Naturligtvis fortsätter målet om koldioxidneutralitet att vara centralt, säger Marja-Leena Laakso, prorektor och ordförande för Unifi arbetsgrupp för hållbarhet och ansvar.
Anspråk gällande koldioxidneutralitet måste vara baserat på gedigen evidens
I den uppdaterade tesen är målet om koldioxidneutralitet inte längre bundet till en specifik tidsram. Beslutet grundar sig också på en utveckling mot bättre förståelse för förutsättningarna för koldioxidneutralitet. De flesta utsläpp vid universiteten är indirekta, t.ex. de som orsakas av upphandlingar. För att uppnå koldioxidneutralitet skulle omfattande kompensation av utsläpp krävas, vilket kunde göras genom att köpa klimatkompensationskrediter.
– För närvarande anser vi att det är mer effektivt att rikta våra insatser mot att främja naturpositivitet i samhället genom forskning och undervisning – samtidigt som vi minskar de skadliga effekterna vid universiteten, säger Laakso.
Teserna har godkänts av universitetens rektorer och har beretts av experter inom Finn-ARMA-nätverket. Den har även fått kommentarer från Expertpanelen för Hållbar Utveckling; Naturpanelen, och Finlands klimatpanel.
Den uppdaterade tesen lyfter fram koldioxid- och naturpåverkan som viktiga forskningsområden. Det här bidrar till utvecklingen av pålitliga kompensationsmetoder samt verktyg för hållbarhetsarbete i det bredare samhället. Tesen förbjuder också greenwashing: universiteten får inte göra vilseledande påståenden om sin koldioxidneutralitet.
– Även om den gemensamma tidsfristen för universiteten att uppnå koldioxidneutralitet har övergivits, sätter varje universitet tydliga mål för sitt klimat- och naturarbete och fortsätter att minska sina utsläpp genom primära åtgärder, det vill säga att undvika och minska utsläpp. Till exempel, när det gäller resor finns det mycket vi kan göra, säger Laakso.
Goda förutsättningar för naturpositivitet
Janne Kotiaho, professor i ekologi och ordförande för Naturpanelen, anser att uppdateringen är ett steg åt rätt håll. Det är logiskt att granska klimatutsläpp och förlust av biologisk mångfald sida vid sida, eftersom de ofta har samma orsaker; båda kan effektivt motverkas genom samma åtgärder.
– Baserat på vetenskaplig evidens har det länge varit tydligt att såväl fokus i samhällsdebatten som samhälleliga åtgärder bör utvidgas till att omfatta båda fenomenen. Att lyckas både med att motverka klimatförändringen och att förhindra förlusten av biologisk mångfald är avgörande för mänsklighetens forlevnad, säger Kotiaho.
Enligt honom har de finländska universiteten goda förutsättningar att röra sig mot ett naturpositivt samhälle: flera av dem har redan minskat sitt naturavtryck och de samarbetar i metodutveckling med aktörer som Oxfords universitet, vilket är en av pionjärerna på området.
– Man kan säga att de finländska universiteten är de mest medvetna i världen om denna fråga.
Universiteten har en betydande påverkan
Vad händer härnäst? Enligt Kotiaho är det viktigt att universiteten granskar sin naturpåverkan inte bara i Finland utan också globalt – och sedan förändrar sina attityder, riktlinjer och arbetssätt i enlighet med detta.
Åtgärder som har störst positiv påverkan är den idealiska startpunkten. Inom organisationer är mat och byggande typiska källor till negativa effekter på naturen, men vid universitet bidrar även t.ex. laboratoriekemikalier. Naturligtvis är det omöjligt att helt avstå från dem.
– När all skada inte kan undvikas måste vi överväga om den bör kompenseras. Det är inte möjligt att uppnå en helhetsförbättring av naturen utan kompensation, påminner Kotiaho.
Enligt honom kommer arbetet för naturpositiva attityder att sprida sig till hela samhället. Universiteten kan leda, uppmuntra sina samarbetspartners att reflektera över sitt eget naturavtryck, och utbilda allmänheten i ämnet.
– Jag tycker att perspektivskiftet – att detta är vårt ansvar – framkommer väl i teserna, säger Kotiaho.
Hög tid för en lägesöversyn
Andra uppdateringar har också gjorts i teserna. Teserna om finansiering och utvärdering har preciserats på ett sätt som ger universiteten bättre kontroll över deras uppfyllelse.
Å andra sidan har flexibiliteten också förstärkts: fakulteter kan genomföra undervisning om hållbarhet och ansvar också på andra sätt än genom en separat kurs, och universiteten kommer i framtiden att sätta kvantifierbara hållbarhetsmål för investeringsverksamheten. Främjandet av vetenskaplig frihet har införts som ett nytt tema i teserna.
Ändringarna diskuterades vid Unifis seminarium om hållbarhet och ansvar i november. Arbetet fortsätter nu med att formulera praktiska åtgärder och reflektera över hur tesernas utveckling ska följas upp framöver. Laakso anser att det också vore lämpligt att utbilda universitetens ledningar djupare i temat. Unifis arbetsgrupp för hållbarhet fortsätter erbjuda en plattform för universiteten att stötta varandra.
– Alla behöver inte hitta lösningar från grunden – vi kan lära oss av vad som gjorts någon annanstans.
Fakta: En inblick i det praktiska genomförandet av teserna hittills
• Enligt en enkät som gavs till universiteten 2025 har mest framsteg gjorts i teserna om tvärvetenskapligt samarbete (3), utbildning (4) och jämlikhet (8).
• Åtgärderna för att genomföra teserna varierar mellan universiteten; t.ex. har resurser lagts på multidisciplinär forskning, hållbarhetsfrågor har inkluderats i kurser och utbildning i jämlikhetsfrågor har erbjudits både nya anställda och chefer.
• Teserna som rör utvärdering och finansiering av forskningsprojekt (2), universitetens strategi och resurser (11) samt finansieringsmodellen (12) visade sig vara svårast att genomföra. En orsak är att de inte helt ligger i universitetens händer.
• Trots detta har framsteg gjorts inom alla teser. Åtgärder som nämndes i enkäten inkluderar framtagande av en färdplan mot koldioxidneutralitet, inkludering hållbarhetsperspektiv i upphandlingsriktlinjer och betoning av hållbarhet vid rekrytering av forskare. De ansvariga för investeringar och jämlikhetsarbete vid universiteten har också samarbetat för att dela praxis.
• Unifis hållbarhets seminarium i november konstaterade att samarbete i genomförandet av teserna kommer att vara särskilt viktigt inom fyra områden: forskning, utbildning, naturpositivitet, samt rapportering. Expertgrupper har skapats för att planera och främja praktiska åtgärder inom dessa områden.
Mer information:
Prorektor Marja-Leena Laakso, ordförande för Unifi arbetsgrupp för hållbarhet och ansvar, p. 040 8054024
Rådgivare Ulla Helimo, sekreterare för Unifi arbetsgrupp för hållbarhet och ansvar, p. 050 3404181
Text: Anna Humalamäki